Nu har vi landat i soffan jag och Diva, ensamma hemma eftersom mamma jobbar ett nattpass. När jag kom hem från universitetet strax efter 18.00 hade jag egentligen tänkt ta kvällsrundan ner till mormor  och hämta Divas leverkorv. Jodå, mormor köper numera specialgodis till hundarna   . Så var jag hungrig och då var det lika bra att först mecka middag, ta en kopp kaffe i soffhörnan med Diva i knät och vips så var klockan 19.30   . Det får bli en fika hemma hos mormor imorgon. Istället tog vi en joggintur på cirka 45 minuter och när vi kom hem var Divas klor mjuka efter att ha sprungit omkring i blött gräs så det var lika bra att ta en omgång med klosaxen. Inte precis Divas favoritstund och mellan varven har hon stressat upp sig ordentligt men trägen vinner och de sista gångerna har hon accepterat att det ska göras   . Inget mer klippetiklopp på parketten *me like*. 

-

Övriga happenings idag var att jag tog en tur ner till klubben för att städa. Khan & Diva fick hänga med  liksom låne-beageln Lily. Lilys matte - och tillika Sabinas kompis- är i Honk Kong för studier och i vanliga fall bor hon hos mattes pappa, som väldigt hastigt behövde åka iväg på jobbresa och desperat frågade Sabina om hjälp. Det får bara ordna sig med tiderna (Lily har ev. lite issues med att lämnas ensam) fram till på fredag då jag går på SEMESTER. Förutom att hon inte kommer på inkallning är Lily - vad jag märkt- väldigt lätt att ha att göra med. Även om det kändes aningen konstigt att gå på promenad med en så LITEN vovve  .  Efter klubbstäd och hundrundor åkte jag till Lund för en redovisning på universitetet. 

-

Jag ska njuta en stund till i soffan, Diva har redan gosat ner sig och somnat sidan om, innan det är hög tid att skalla kudden inför morgondagens jobbstart kl 7.00. 

Så är jag hemma igen, efter en dag av konstant tempo - först universitetet och sedan jobb- har jag landat hemma igen. Sååå skönt att jag inte har adjektiv för att beskriva det. Även igår var en lång dag med ett dubbelpass på jobb och inte en enda hundrunda. Med mina steg alltså, Diva var på runda med mamma- varannan timme tydligen eftersom Divan Diva vägrade sköta toalettbestyren med någon annan  än matte. Härligt bortskämd?!

Och så har jag hunnit boka vad jag hoppas kommer bli en alldeles underbar massage- 80 min aromamassage (ev. att bytas ut mot Balimassage när jag begriper vad det innebär) följt av 30 min herbal compress massage. Ens livs första semester borde firas med stil liksom, fast inom budget, och med en praktisk biverkan på en värkande rygg. I Liverpool fick jag en gudomligt skön thailändsk massage av en engelsk massör som intresserade sig för holistiska behandlingar. De masserar med uppvärmda linnekompresser fyllda med örter- himmelsk! 

Nu börjar jag känna mig lite sömnig efter en lång dag så det får bli ett missat avsnitt av Downtown Abbey på catchup. I onepiecen som jag knappt vill erkänna att jag äger och som egentligen inhandlades för att värma i spårskogen och ingenting annat men som är alldeles för skön att skrota omkring i för att jag ska kunna motstå...

För tillfället känner jag mig lite sliten i sömmarna, livet blir hattigt och dant när 2 olika jobb ska kombineras med heltidsstudier och aktivt hundägande. De korta stunderna hemma är fyllda av måsten och borden men det är ju så det funkar. Använda de lediga stunderna till att få undan det som måste göras. Tänk vad vi kan- egentligen- när vi måste och vill. 

-

Men om bara en endaste liten vecka är det dags. Min livs första semester. Min anställning går ut vid årsskiftet och istället för att få ut semesterersättningen i pengar (-30%skatt) tar jag ut alla semesterdagar. Då kan jag ligga på rygg i soffan en hel dag, gosa med Diva, prata i telefon hur länge som helst och vifta på tårna. Förvisso har jag lite större ambitioner än så för semester, till exempel ska jag måla om lite, fixa klart alla fotoväggar och träna hund i lugn och ro. Diva ska röntgas oxå ska jag plugga inför tentan. Men jag skulle kunna, och det är den känslan som räknas. 

-

Imorgon ska jag jobba ett kort pass mellan 7-13.30 innan jag åker hem och tar itu med att mumma lägenheten och aktivera Diva. Framåt kvällen ska jag till Nöbbelöv för att äta middag med Frida & Erika.   Då ska jag sätta på mitt senaste spotify-fynd "September blues" med Frida Amundsen, så ska vi dricka vin och prata hur länge som helst utan att jag behöver förbereda för tidig jobbrevelj. När vi samlas är det ingen som känner sig sliten   . 

Ibland, när livet går för fort och vägen känns för lång, behöver jag ta en paus. För att komma ihåg varför jag fattat beslut, valt som jag gjort och varför jag i grund och botten trivs med mitt liv. Därför hoppade jag idag över en föreläsning och packade in hundarna i bilen för att köra till Falsterbo och gå längs stranden. Regnet hängde i luften så jag hade god förhoppning att vi skulle få gå ifred - bara jag, mina tankar, och de fyrbenta   . Diva har svarat bra på sina nyförvärvade friheter och kollar av hos mig av egen fri vilja   . Just det där med tillit är det enklaste och ändå svåraste som finns här i världen, speciellt för mig som tycker om att ha kontroll på saker och ting   . Just idag behövde Diva få vara en DISCO-Diva, en dancing queen som röjde fritt och hittade på tokigheter, och jag behövde få skratta åt dem och henne. Och minnas varför jag för rätt precis 1 år sedan hämtade hem en svart tik, dagarna efter förlusten av Carlzon, fastän jag var på det klara med att jag absolut inte ville ha en tik och egentligen inte var så svag för svarta schäfrar. Jag fastnade för Divas livsglädje och upptåg och som hon lät mig återuppleva den känslan idag. Älskade hund   . 

Jag SKA bära den med mig hem   

Igår var det- för 3:e veckan i rad- Onsdagsparty   . Fantastiskt roligt att det blivit lite kontinuitet i tränandet för Diva, motivationen att småträna på rastrundorna är så mycket bättre nu när jag känner att Diva också tycker att det är roligt. Helgträningarna i skogen är lite svårare att få till men man kan inte få allt här i världen   Diva fick sitta kvar i bilen igår efter samlingen medan övriga onsdagsmedlemmar tränade sina adepter. Först efter go-fika, signerad Susanne & Bizzie, tog jag ut Diva en sväng. Den ursprungliga planen var egentligen att påbörja något nytt moment men väl på plats kände jag att det vore bättre att kolla av det vi gjort hittills, på jobb s.a.s Förra veckan trixade vi lite med tydliga signaler inför sitt kvar/inkallning- bla. reser jag mig lite annorlunda och så har jag jobbat på tonen i sitt för att det ska bli tydligt för Diva att hon ska stanna kvar. Icke en enda tjuvning på hela veckan- goody goody. Fria följet gick också jättebra, bortsett från att jag tyckte att vi var så duktiga att jag glömde bort att klicka, leverera karameller OCH göra täta svängar  .  

-

Idag väntar en redovisning på universitetet och sedan en fika med mormor som också befinner sig i Lund. Ikväll har jag båda hundarna så vi får se vad som händer, klart är i alla fall att Diva ska få öva lite. Skall, läggande under gång och ev "stanna" hade jag tänkt. Framförgående väntar jag med tills expertisen kan instruera. 

Gammal bild från början av våren :)

Igår var det dags för onsdagsparty nere på klubben och Diva var rätt piggelin redan hemma och kom farandes som ett jehu när jag började ta på mig hundbyxorna   . Efter lite stopp i trafiken rullade vi in på klubben rätt så prick 18.30, efter lite snack inne i stugan gick jag ut för att hjälpa till vid platsliggningen, mest för att värma upp min rygg som fortfarande lider lite av träningsvärken   . När jag gått runt en stund och kände mig lite mer flexibel i ryggen, haffade jag Eva för lite fortsatt drillning. För att jag skulle vara lugn och för att Diva skulle landa lite traskade vi en bit ner på appellplanen och började med LF, Eva påminde om munkavlen och sedan fick Diva några tidiga och täta belöningar för att få bekräftelse och komma in i "arbetsstämning". När Diva var värmd och med på banan kopplade jag loss och fortsatte med fritt följ och sittkvar/inkallning. Eftersom jag inte hade med mig varken riktningspinnar inför framförgående eller en apportbock höll vi träningen där och jag var framförallt nöjd med Divas respons under passet. När vi var på väg tillbaka upp mot stugan fick Diva helt plötsligt upp ögonen för Faxe och försvann som ett streck- min fasa och anledningen till att jag gärna säkrar med lina   - Nina skickade iväg henne och Diva vände tillbaka och fick belöning för det. Eva föreslog att jag skulle hiva bollen iväg från Faxe för att förstärka att det var roligare att vara med matte, MEN när jag kommenderade "loss", släppte Diva enligt skolboken och vände tillbaka mot Faxe  . Det kändes ju som att Diva fått bekräftelse både på att hon inte var välkommen borta hos Palm och att hon hade fördel hos mig så istället för att kalla in rev både jag & Eva (hörde jag) i med ett rejält surt DIVA och i stundens hetta smög det sig in ett "för jäveelen" också. Om det var ren förvåning över att jag svor vet jag inte men Diva grisnitade i alla fall och vände på klacken utan att jag sprang åt andra hållet och tjoade. Det beslutet fick hon verkligen stående ovationer för   . Kvällen avslutades med Cobra & Magnus uppflyttningstårta innan det var dags att åka hemåt och skalla kudden. 

-

Idag sitter jag på ett grupparbete och arbetsgruppers effektivitet och när vi är färdiga här ska jag åka vidare mot Lomma för ett kvällspass. Visserligen tränade jag och Diva lite på morgonturen men om jag orkar är planen att ta en omgång till på sista kvällsrundan. Lika bra att smida medan järnet är varmt   . 

Den senaste veckan har Diva, som bekant, fått lite större friheter på våra promenader. I vanliga fall är jag inte helt så lugn som jag skulle vilja vara när det kommer till att ha Diva lös. Jag vill verkligen, verkligen inte att det ska hända något och därför har lösträning skett när det varit så lite störning som möjligt, eller hellre ingen störning alls. Men i onsdags blev jag lite tagen på sängen när Röe-Eva kom fram och bad mig hämta ut Diva. Eva hade funderat lite på mig och Diva och hade ett förslag på det här med att vara tydlig. Jag fick helt enkelt munkavle och fick inte prata eller röra Diva under/mellan momenten utan fick bara kommendera och sedan agera i belöning/korrigering. Alltså inte påminna i tid och otid för säkerhetsskull   .  Eva fick även överta klickern för att se vad som hände om jag inte alls tittade på Diva. I vanliga fall hade jag tränat koppelkrävande moment eftersom appellplanen var välbesökt men när Eva bestämde att Diva skulle vara lös, fick Diva vara lös. Helt enkelt. Vi blev kommenderade runt i ett fritt följ och jag får ju säga att det gick över förväntan. Diva hade inledningsvis lite bry med att bestämma sig för om Eva pratade med mig eller om hon lockade på Diva men efter att jag slutade svara Eva, fattade Diva galoppen. I sitt kvar/inkallning reste sig Diva och kom första gången men där får jag helt enkelt fundera ut hur jag ska göra det tydligt för Diva vad jag menar för sitter kvar gör hon egentligen jättefint när hon förstår vad som förväntas. Just "sitt" tycker jag är svårt att säga bestämt utan att låta onödigt hård och otrevlig *hmm*   Som belöning och som avtrubbning- för mig- fick Diva springa långt ifrån mig och leta/hämta sin boll. Där ser man vad hon kan när hon får chansen   .  Sagt och gjort, den senaste veckan har jag verkligen försökt lita på mig & Diva och på rundorna har hon fått springa lös vid Uddeholmsparken även när där funnits störning av andra hundar och det har verkligen gått jättebra. I söndags gick vi ut i det fina vädret och tränade i ca 1 timme trots att där satt några män på en bänk precis bredvid och 2 hundar sprang omkring. Som avslut fick Diva ligga plats medan jag gömde hennes boll i en lövhög och sedan fick hon leta ifred utan att jag påminde om uppgiften hela tiden. Hon avbröt inte sökandet för att dra fram till någon annan, inte heller röjde hon runt. Hon for fram och tillbaka över lövhögarna och när hon hittat sin boll kom hon med den. Som för att säga- You really needn't worry   

-

Igår jobbade jag hemifrån och tanken var egentligen att jag skulle fixa till ansökan till Köpenhamn men efter en konversation i söndags är jag nästan helt säker på att jag har tagit ett nytt beslut  . Ett val som jag höll på att göra redan för några år sedan men som jag, av olika skäl, fick för mig inte var genomförbart. Om det fungerar den här gången vet jag inte och det ekonomiska lär definitivt bli ett hinder att övervinnas MEN jag känner att jag kommer ångra mig om jag inte försöker   . Jag kommer liksom inte längre ihåg varför jag bestämde mig för att det inte gick   Så, idag kommer jag inte skicka in någon ansökan till Master i Clinical- & Neuropsychology utan istället leta nytt jobb innan jag åker iväg till ett kvällspass. 

Idag ska jag redovisa en förhandling, trots den sena hemkomsten är jag uppe vid 5.30 för att dricka morgonkaffe. Diva, som inte är så förtjust i att gå upp före 7.00, går in till Mamma och bäddar ner sig. I alla fall tills jag ropar att det är dags att gå ut. Trots att vi går bland gatlyktorna märks det att det är alldeles stjärnklart, en sån där morgon då vi borde haft tid att dra omkring på en åker någonstans tills det ljusnar. Istället går vi till Uddeholmsparken så att Diva ska få sträcka ut lite utan snöre. Där i mörkret fjantar hon runt som en häst på grönbete med sin boll och verkar lycklig över att jag inte påminner henne att komma tillbaka med den. Det gör hon i alla fall. När jag stoppar bollen i fickan och vänder tillbaka över gräsmattan hittar hon världens största pinne att släppa på och bär den hel vägen upp till Lantmannagatan där hon stannar och väntar på att jag ska koppla henne. När lärde hon sig det?

Tåget rullar in mot Lund, i tanken är jag redan framme vid eftermiddagen. Då ska jag förhoppningsvis fika en stund med Frida och sedan när det blivit lite lagom kväll ska jag åka ner till klubben, som förhoppningsvis är tom, och fräscha upp. För de flesta är det fredag men för mig är det mer som torsdag, även imorgon är en jobbedag.