Äntligen är Carlzon här!! Just nu har han däckat på sängen, eller egentligen ute i en buske på väg in genom porten men jag tyckte det passade bättre att sova ut inne i lägenheten  . Igår blev en piano mysdag, vi var hemma allesammans runt lunchtid och Carlzon fick spankulera runt och kolla in nya boet en liten stund medans Khan fick uppehålla sig i buren. Åka bil, hälsa på 'jiitestor schäfer med skräckblandad förtjusning, bekanta oss med gräsmattan på gården, gå med äckligt och räligt halsband leka med leksaker och utvecklingssamtal om tandvett räckte gott för första omtumlande dagen. Första skålen mat hade han inte riktigt ro att få i sig men kvällsmaten slank ner med god aptit :) Efter sista kisserundan strax före 23.00 (det var okej med alla ljud i mörkret med liiite ovant) somnade Carlzon gott i mitt knä framför tvn  . Flyttade in i sovrummet när jag själv kände mig akut jättenannig och killen sov faktiskt större delen av natten utan problem- var uppe och sprang lite en gång (vad jag hörde) men annars öppnades tittorna först runt 05.00  . Han fick ett gossedjur som Irene skickade med och nöjde sig faktiskt i en halvtimme till *goody goody*. Än så länge inga större missöden alltså! BILDER- i ingen inbördes ordning alls!!

  Position sedan en halvtimme tillbaka- trots tandborstning, telefonsamtal och övrigt donande från min sida.

  Världen är så stor så stor, Carlzon är rätt liten *tralalala*

  Pustar ut efter bilfärd till stora stan.

  Kolla en boll!  (Gardinerna är numera kreativt uppvikta  ).

  Bäst jag lägger mig här  

    Nyss hemkommen...

  På väg att lämna allt bekant och bege sig ut på äventyr.

Idag är det första maj, arbetarnas dag här i arbetarnas Malmö. Jag ska dock inte ut och demonstrera utan ska ta mig lite i kragen och arbeta vidare på rapporten. Dagen började dock rätt mysigt ändå. I och med min sega, envisa förkylning försöker jag- så här 4 veckor senare- att ge min kropp lite vila och låg kvar i sängen till närmare 07.00, idag också. Tog en kopp kaffe innan det var dags att dra på mig kläderna och köra mamma till jobbet i Lomma. Khan och jag brukar ju gå en runda längs stranden när vi nu ändå kört ut men jag tänkte att valborgsfirandet nog lämnat sina spår. Vi mötte en gedigen ström människor på väg hem då bilen rullade in i Lomma för att hämtning av kvällsskiftaren men jag gissar att lika många blev kvar och partajade. Svängde in till Alnarps parken istället där fåglarna vaknat och kvittrade och marken var full av snödroppar, de där andra gula och även vita blommorna som brukar finnas ute i naturen så här års  .  Khan fick gå rätt ledigt så länge han höll sig inom kopplets längd och det funkade rätt bra.

-

Efter en mysig promenad med kalven rullade vi tillbaka mot stora stan igen och frukost för samtliga kvarvarande i boet. Khan och katterna har dragit sig tillbaka till sina respektive hörnor för att konservera sin energi, jag har passat på att sätta mig vid köksbordet för att få något vettigt gjort idag. I eftermiddag ska jag tillbaka ut mot Lomma och sen kommer fikagästen Frida på besök. Hade även tänkt försöka att sätta på tvn framåt kvälen för att höra Lunds studentsångare sjunga in våren. Jag känner att det är ein bisschen ambitiöst att åka till Lund för att se det hela live, tvn på i bakgrunden räcker alldeles utmärkt . Packa hade jag minsann tänkt vänta med till imorgon. Det brukar gå i ett hujj   och den här gången stannar jag bara en kort stund. Även med tanke på flytten och allt känns det urbutta ogenomtänkt att släppa tillbaka grejer till Liverpool liksom  . 

-

Lite nytta och lite nöje en söndag som denna. Sista rycket med rapporten i en vecka nu, det klarar jag!

Nu är jag- som ni alla vet- tillbaka i Sverige igen efter mina utlandsår. Förhoppningsvis är det en helt annan typ av liv som väntar till sammans med Khan och valpen även om jag kommer fortsätta plugga ett tag till     .

-

Drömmen om en egen hund har ju funnits där ändå sedan Isa - vår barndomshund- fick passera över regnbågsbron. Dock var det alls inte aktuellt eftersom vi barn var tonåring och borta mycket. Ett tag gick jag International Baccalaureate (Ja Nina- plugghäst deluxe  ), spelade divisionsfotboll och jonglerade två jobb  .  Så här i efterhand kan jag själv hålla med om att det var en synnerligt klipsk ide att låta hundlivet ligga och gro i hjärta och själ några år. Och katterna fanns ju alltid där. Hemma gjorde min älskade Ronja sitt bästa för att passera som knävovve mellan varven, den lilla argbiggan. Hon och jag dresserade varandra väl genom åren  . En katt som Ronja får jag nog aldrig igen- det var hon och jag. 

-

Nu ska det dock bli ändring på det  ! Nu känner jag äntligen att jag kan välkomna en vovvi i mitt liv  . Av naturliga skäl föll valet på Demonens kennel och efter massa längtan, gedigen tummhållning, en dos besvikelse och lite mera väntan blev där en kull med en grå gossevalp *puh*!.

-

Den 20 Mars föddes valparna och den 9 April-  nästan precis 3 veckor gamla- var det dags för första besöket. Hade knappt längtat alls faktiskt    sen mailet damp ner i inboxen *fniss*. Den lilla heffaklumpen (arbetsnamn just Clumpen).

  Demonens Carlzon- en riktig brumling   

Vid besöket hade C-kullen bara 3 veckor på nacken, båda två låg mest och knorrade och gosade. Lite för unga- och Carlzon lite rund också- för att tulla omkring. Det var mest gosegos med trevligt fika och sällskap. Hur de båda verkar bli i "personligheten" får vi se vid nästa besök. Kanske inte jag då speciellt- grön som jag är på det hela- jag förlitar mig i stort på expertpanelen .

-

Andra besöket planerades in till påskhelgen då valparna var knappa 5 veckor gamla, lite mer vakna OCH framförallt rörliga  . Närmare bestämt blev det en tur ut till C-valparna under Långfredagen. Vädret var helt enkelt underbart, så vi kunde vara ute! 

Välkomstkomitteén bestod av en hel hög med ystra frallor samt en nöjd och kelen Yla som särskilt gillade bollkastande och kampande gäster :) (Bild lånad av Sabina).

En stund beskådades- och förevigades- den tultande upptäcktsfärden. I ärlighetens namn var Cobra- av förklarliga skäl- något kvickare än Carlzon som pga sin *ehum* pondus kommit igång lite senare och inledningsvis var något vingligare. Väldigt nyfikna och sociala är de båda två, utan tvekan :). När det vankades mat i valphagen var både Cobra & Carlzon alldeles för upptagna med de tvåbenta för att finna matro, så för den sakens skull passade vi på att fika vi med. Under tiden utforskade valpisarna världen inom hagens säkra gränser. Riktigt goda scones bjöd Irene & Lennart på *slurp* och när vi efter avslutad fika vände oss om hade Cobra & Carlzon somnat i valphagen, Carlzon med nosen vilandes på gallret. Vilken stil  . 

Utan att överdriva kan jag lätt påstå att jag utan tvekan är helt betagen av Clumpen Carlzon

-

Världens finaste Carlzon, som jag längtar efter att få hämta hem :)!...Nu när jag äntligen vågar hoppas och tro på att det är sant