Nu var det - återigen - längesedan jag satte mig framför datorn med syfte att uppdatera bloggen. Som de flesta vet insjuknade mamma rätt hastigt och blev- långt om sider efter en veckas soffnötande- inlagd på Malmö sjukhus med blodförgiftning och akut njursvikt. Vi är ju lyckligt lottade att vara 3 skiftarbetare som delar på hundservice så tack och lov är det sällan jag behöver känna mig stressad över att lämna Diva & han långa ensamma dagar, när mamma blev inlagd blev det rokad på hundservicefronten samtidigt som mycket tid spenderades uppe på sjukhuset eller i bilen för att hämta/lämna hundarna eller mormor. På något vis är det ändå fantastiskt så mycket man hinner med på en dag när man inte har lyxen att vara bekväm och på något - makabert- vis, trivs jag mycket bättre när det är full rulle. Nu är mamma utskriven men långt ifrån bra och vidare undersökningar väntar till hösten. Ett stort tack för alla tankar och erbjudande om hjälp. Hade det inte varit för att Diva varit en sådan enorm stöttepelare och vapendragare i allt det här så hade jag gladeligen tackat ja till erbjudande om hjälp. Mitt bästa sätt att behålla lugnet var att skynda mig hem för att gå ut och bara gå med min älskade Diva. Helt enkelt.  Livet går vidare och på något vis blir även det mest svåra vardag till slut.

-

När mamma blev inlagd blev det även dags att låta vår snackesaliga panter, Bagherra, somna in. På grund av ett missförstånd om schemaändringar blev det tyvärr så att Sabina jobbade när det var dags att följa honom till regnbågsbron. Kvällen innan lät han sig dock övertalas (med hjälp av sisådär 3-4 wienerkorvar) till att stanna framför datorn länge nog för att matte fick se sin kille ordentligt via Skype. Den sista av vår barndomskatter att göra resan över regnbågsbron och den sista katten på ett tag framöver, på något vis kändes det lite extra att städa undan kattmatskålar och kattlådan som alltid funnits i vårt hem. 

-

Med tanke på sjukstatusen tänkte jag liksom inte riktigt på att det vankas kennelläger den kommande veckan och jag kan - utan att överdriva- konstatera att vi vilat oss i form. Ingen organiserad träning alls har förekommit de senaste 4 veckorna men däremot har vi njutit av varandras sällskap och det måste bara vara värt en hel del. Till slut blev det alltså så att Diva & jag åker upp till Karlsborg för en vecka med hundträning i goda vänners lag. Eftersom det är den enda ledigheten jag har- och med tanke på vår obefintliga uppladdning- tar jag dagen som den kommer och ser hur det funkar för oss. Om inte annat så har vi naturen utanför dörren och all tid i världen, fram till söndag förmiddag :)